Jorden Växthuseffekten



Global uppvärmning orsakad av växthusgaser

Innehåll


Växthusgaser: Hur bildas de och vad gör de?

I jordens atmosfär finns s.k. växthusgaser. Exempel på växthusgaser är koldioxid, vattenånga, metan, kväveoxid, freoner och ozon. Växthusgasen koldioxid bildas t.ex. vid förbränning av fossila bränslen och på naturlig väg från nedbrytning av organiskt material och utsläpp från vulkaner.

Växthusgaser har förmågan att reflektera solens infraröda värmestrålning tillbaka till jordytan. Genom denna process bidrar växthusgaserna till att värma upp vår jord. Utan växthuseffekten skulle jordens medeltemperatur vara -18 grader. Växthuseffekten har alltså möjliggjort liv på jorden och är en från början naturlig process livsnödvändig för allt liv som vi känner det på vår jord.

Människans extra utsläpp av växthusgaser (framförallt koldioxid) det senaste seklet har emellertid ökat andelen växthusgaser i atmosfären så att växthuseffekten idag är förstärkt. Allt mer infrarött solljus reflekteras idag tillbaka till jorden och som en följd därav stiger temperaturen på jorden. Under det senaste seklet har temperaturen redan stigit 0.6 grader och under det kommande seklet kan temperaturen komma att stiga så mycket som med 1.4-5.8 grader.



Stigande temperatur kan orsaka negativ spiral

När temperaturen på jorden stiger smälter världens isar och glaciärer. Dessa istäckta områden ersätts då med antingen land eller öppet vatten. Detta leder i sin tur till en förvärrad uppvärmning av jorden. Is har en betydligt större reflektionsförmåga än vatten och land. Is reflekterar tillbaka solstrålning ut i rymden medan vatten och land absorberar solenergin.

Utöver att landmassor absorberar mer solenergi än isbetäckta områden så lagrar nedfryst mark stora mängder kol och metan som riskerar att frisättas om temperaturen stiger. Det finns flera olika sätt varmed koldioxid kan frisättas till atmosfären. Människans förbränning av fossila bränslen är en, men koldioxid bildas även vid nedbrytning av organiskt material. Under permafrosten i Arktis och Sibirien finns mycket stora mängder organiskt material lagrat. Totalt beräknas över 1000 miljarder ton kol finnas lagrat i organiskt material under permafrostjordarna i Arktis och Sibirien. Det är mer kol än alla världens träd binder tillsammans.

En förhöjd medeltemperatur gör att risken för upptining av den sibiriska permafrosten ökar, och i sådana fall skulle ytterligare koldioxid frisättas från nedbrytningen av lagrat organiskt material. Upptiningen av permafrosten skulle alltså i sig självt kunna bidra till en stigande temperatur. Detta koldioxidutsläpp skulle kunna bli större än utsläppen från all världens trafik.

En från början blygsam temperaturhöjning kan alltså i sig självt bidra till ytterligare temperaturhöjningar genom att nedsmältningen av is och upptining av permafrost bidrar till högre temperaturer.



Copyright. Allt material upphovsrättskyddat. Kontakta gärna oss på info@vaxthuseffekten.org
klimatförändringar
Jordens framtid ligger i dina händer. Läs om hur du kan bidra till att stoppa klimatförändringar
Vindkraft. Ren förnyelsebar energi.
Energiomställningen: Läs mer om det nödvändiga bytet från kol och olja till förnyelsebara energikällor.